Bergslagsabstinens

Lite för långt från hörnet av Bergslagen, saknar jag snön och kylan. Jag längtar till den långsamma frukosten under fullständig tystnad, att kunna kliva på skidorna utanför dörren och hasa iväg planlöst i timmar genom storskogen, att få ta sparken de dryga fyra kilometrarna till handlarn, att unna mig två iskalla kumminsnapsar till kvällshusmanskosten samt att på nattkröken släppa ut min snölyckliga hund och känna mig delaktigt obetydlig under stjärnhimlen.

Men nu är jag här, i huvudstaden, och det får väl gå ändå. Att längta är inte heller så dumt. Om några veckor är jag åter en liten tid i bergslagshörnet där vardagen ackompanjeras av inga andra bakgrundsljud än grannens vedhuggning, hundens snarkningar, husets köldknäppningar och någon enstaka timmerbil som passerar på landsvägen.
*