Miljö eller myspys?

Eftermiddagens kriaföredragning om nyheter och målsättningar inom svensk kulturpolitik avlyssnades med obefintlig turbulens inom verket.

Kulturutredningen förespråkar att vitt skilda kulturbegrepp slås samman, formas och slimmas under samma tak och samma mål för att utgöra en samlad aspekt på samhällsutvecklingen. Kulturarvet och de fria konsterna ges därvidlag den gemensamma rollen att bidra till berikandet av en god livsmiljö. I värsta fall kan en sådan kraftfull förskjutning mot ett aspektpolitiskt perspektiv reducera ett rikt och mångfacetterat kulturarv till kuriositet samt medföra en anekdotisering av en komplex och dynamisk kulturhistoria. Och kan konsterna längre kallas fria inom givna ramar med ett lagom utmanade dekorativt uppdrag?

Resonemangen innebär en kursändring från ett utåtriktat engagemang kring värnande av miljö och demokrati genom historieberättande och debatt till ett introvert trivselskapande med hjälp av god design och mysiga platser. Är kulturutredningen bara ännu ett i raden av uttryck för Kirchsteigereffekten?

När den kulturpolitiska arenan vidareutvecklats till en vernissage, vid det rätta södermalmsgalleriet, till vilken alla är inbjudna och där de som förstår inbjudan och hittar dit kan kryssa kring med ett glas ekologiskt vin i handen – förandes goda samtal om den goda smakens samhällsinredning, fritt över etnicitets-, köns- och fakultetsgränserna; då är det bara att lära sig de föreskrivna koderna.
*