Man blir så glad för så lite, ibland. Det visserligen flortunna men ändå snötäcke som infunnit sig under natten till häromdagen, har haft så goda effekter på humöret att det allra mesta nu känns ganska lätt och vackert. Sämre blev det inte av att snön, sparsamt men, fortsatte att då och då under gårdagen och idagen singla ned i olika men lika behagliga versioner av fall - strössel, glitter, socker, splitter, tussar och suddar.
Nu har täcket regnat sönder och det är för jävla grått och slaskigt, men småleendet sitter ännu kvar såväl i ansiktet som i själen. Det går bra att fortsätta njuta av det inre glädjelugn som uppstod genom att ett slags vinter i viss mån revisiterade Södermalm.
Hjälper till gör även vetskapen om att bergslagshörnet i samma stund är förtröstansfullt välbesökt av den mer rejäla sortens vinter med goda marginaler på både snömängds- och temperatursidorna. Aktuella rapporter vittnar om drivornas, isarnas, sparkförets och rimfrostens beständighet, vilket bådar väl inför stundande ledighet och förvandlar leendet från smått till gott.
*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar