Hobb eller jobby?

Många anser och säger att jag är lyckligt lottad, eftersom jag har ett intresse som yrke. Påståendet äger nog också sin relativa riktighet - förutsatt att man främst beaktar och betraktar sakerna i ett övergripande perspektiv. Sanningen blir möjligen aningen annorlunda efter genomförd levnadskonsekvensbedömning (LKB).

Men hur håller man sig intresserad av sitt yrke, när formen passar saken allt sämre och redan så illa att den inte bara hämmar utvecklingen utan de facto även hotar existensen (sakens - inte sakägarens)?

Man kan förslagsvis:
Iakttaga
Föredraga
Överklaga
Självbehaga

Eller som alternativ:
Sluta klaga
Företaga
Börja jaga
Skriva saga
*