Flyttfåglar

Efter diskussioner och förhandlingar med kajungdomarna har vi kommit överens om att den aktuella skorstensstocken inte är den ideala platsen för deras bostadsbygge och familjebildning. Det visade sig vid den grundligare granskningen att byggandet trots allt ännu inte hunnit så långt och investeringen följaktligen hittills varit blygsam; varför de också godhjärtat godtagit att mot en enklare ersättning anlägga annorstädes.

När konsensus konstaterats och fåglarna flyttat, inleddes insatser för borttagande av byggmaterial från den kapade kanalen och säkring av samtliga; ett företag som främst utförs uppifrån. Vanligen vållar mig min akrofobi allvarliga problem på höga höjder, men jag upptäckte till min stora lättnad att när allt är vitt runtom förloras så mycket av avståndsreferenserna att höjdrädslan praktiskt taget uteblir.

Vintersolen värmer riktigt rejält nu. Snön sätter sig tungt och tappar växer vertikalt från takfötter och trädgrenar. Trots riskmomenten med töskottning från isig takstege och balansgång på snöblöt takås, blev uppdraget däruppe långtifrån det ångeststörda måstegöra jag förutsett. Istället blev upplevelsen uteslutande trivsam och erbjöd en utsikt som skräcken vid tidigare takbesök förhindrat mig från att uppmärksamma och njuta av. En stund att spara i minnet för framtida betraktande, när vardagsrutinen känns övermäktig. Det tackar jag kajorna för.
*